Reyther

Idag stötte jag på en liten geting som surrade i mitt öra. Stillsamt tänkte jag för mig själv, är detta meningen md livet? Har Gud skapat komplexiteten i vingarna, nervsystemet i den lilla punkt som ska föreställa en hjärna, för att frambringa ett ljud som för mig att vilja spinna en tröja och fiska marulk på samma gång? Så är det detta kring den färggranna färgkombinationen som sticker i ögonen långt värre än den tagg som händelsevis placerats på ett sätt som gör det omöjligt för denna stackars verelse att sätta sig ner och ta en rast. En arbetare, det är vad man skulle kunna kalla honom, om det är en acccepterad beteckning för ett djur som inte lämnar fler spår efter sig än ett kliande sår och ett dovt surr i mörkret, just de nätterna då jag absolut måste vila upp mig inför mitt livsavgörande möte morgonen därpå. Ge mig ett skäl, ge mig en tanke. Undrar om han är nöjd på sin dödsbädd, när ljuset börjar närma sig och livet börjar passera remi. Han minns fina stunder då han spunnit i cirkar kring en hundhals, doppat sina vingar i lera så att varit tvungen att rulla sig i gräset i flera timmar för att ha en chans att ta sig upp i molnen än en gång. Hur han surrade kring en man med fylliga gyllenbruna lockar och en röd örsnibb som han glatt bestämt sig för att studera närmare. Hur han kommer närmare ingången och ser håret i det svajande örat och SPLAT På gravstenen ska det stå "Kurt-Geting; Dog i krig"