Reyther

Just nu läser jag en extremt givande bok om dumma misstag klyftiga personer göra och hur man undviker dem. Detta är ett spännande fenomen eftersom jag ens genom att öppna boken erkänner mig själv både klyftig och klumpig. Tänk vilket steg för självinsikten! Nu ska jag bara komma underfund med i vilken riktning steget togs.. Jag är en väldigt originell människa Jag bor i Oslo tillsammans med mina vänner hemifrån i en lägenhet mindre än Tengils samvete, jobbar i klädbutik (Carlings), där jag har som uppgift att klä människor i stilfulla vardagskläder som får deras osäkerhet att förvinna ytterligare i mängden av folk som alla jobbar för att bara "flyta med" Jag kom just hem från en resa i Australien och Nya Zeeland där jag backpackat och träffat intressanta människor och förverkligat mig själv som människa, nu känner jag mig enormt verklig, knappt suddig i kanterna längre. Jag sparar pengar för att åka iväg på en resa med mina vänner till Thailand, eftersom jag har hört att Thailand är ett kulturellt land som på intet ett sätt påverkats av vare sig turism eller finanskris. I övrigt tycker jag om att träffa mina vänner, festa, spela fotboll och gitarr. Kommer ifrån en mellanstor stad i mellan-Sverige och tar mig gärna ett lagom stort glas mellanmjölk till frukost. Nej nu ska jag gå och köpa mig en Volvo

Idag stötte jag på en liten geting som surrade i mitt öra. Stillsamt tänkte jag för mig själv, är detta meningen md livet? Har Gud skapat komplexiteten i vingarna, nervsystemet i den lilla punkt som ska föreställa en hjärna, för att frambringa ett ljud som för mig att vilja spinna en tröja och fiska marulk på samma gång? Så är det detta kring den färggranna färgkombinationen som sticker i ögonen långt värre än den tagg som händelsevis placerats på ett sätt som gör det omöjligt för denna stackars verelse att sätta sig ner och ta en rast. En arbetare, det är vad man skulle kunna kalla honom, om det är en acccepterad beteckning för ett djur som inte lämnar fler spår efter sig än ett kliande sår och ett dovt surr i mörkret, just de nätterna då jag absolut måste vila upp mig inför mitt livsavgörande möte morgonen därpå. Ge mig ett skäl, ge mig en tanke. Undrar om han är nöjd på sin dödsbädd, när ljuset börjar närma sig och livet börjar passera remi. Han minns fina stunder då han spunnit i cirkar kring en hundhals, doppat sina vingar i lera så att varit tvungen att rulla sig i gräset i flera timmar för att ha en chans att ta sig upp i molnen än en gång. Hur han surrade kring en man med fylliga gyllenbruna lockar och en röd örsnibb som han glatt bestämt sig för att studera närmare. Hur han kommer närmare ingången och ser håret i det svajande örat och SPLAT På gravstenen ska det stå "Kurt-Geting; Dog i krig"